Har denna fredagskväll börjat lyssna på Swans.

Rekommenderar en youtube-/spotifysökning.

Får ångest av att skriva här.

Över min originalblogg, alltså.

Den förtjänar bättre än så här.

Och jag har aldrig svikit den värre förut.

When, when we were young
We had no history
So nothing to lose
Meant we could choose
Choose what we wanted then
Without any fear
Or thought of revenge

Oh worries are about and heavy on his gut
He feels he's being punished for the bad things he has done
Help him Jesus, help him, send him down a sign'
Cause he feel's he is getting old before his time

And so he moves towards his sweet redeeming light
Shadows cast but none obscure his sight
And they wonder where he is going while he is knelt before her throat
Refusing to go down without a fight

Jag blir trött på musik ibland.

Det är som en gammal vän man umgåtts lite för intensivt med,

att man börjar störa sig, och måste ta en paus.

Jag börjar skriva och vet inte vart det kommer hamna.

Jag vet inte.
Hör Händels Comfort Ye My People i hörlurarna.
Det är en ny tid.
Som ser likadan ut som den förra tiden.
Comfort ye.

Gör det. Do it. Jag brukar göra det.
Färgen på den här texten är lite för mörk.
Mitt inre.
Är lite för mörkt. Jag vet inte vad jag vill.